"Du klär dig i dyra kläder från topp till tå, har nyfärgat hår och en välgjord makeup. Du har ett leende som inte är av denna värld och dina ögon lyser som stjärnor. Vem som helst skulle vara avundsjuk. Vem som helst skulle se dig som den lyckligaste tjejen i världen.
Så berätta för mig, vad för bekymmer kan du ha som gör att tårarna rinner?
- Jo, det ska jag tala om för dig. Det räcker inte att man har alla materiella ting man kan tänka sig. Jag spelar teater varenda eviga dag. Mitt leende är inövat, lika så glimten i ögat. Att ha flera hundra vänner men ändå känna sig så ensam och övergiven är tragiskt. Jag är rädd för att morgondagen blir värre än dagen jag lever idag. Skrapar du lite lätt på ytan så faller jag snart handlöst mot marken.
- Min vän, säg mig, varför berättar du inte om dina tragedier?
- Jag finner ingen mening med att gräva mig ner i problemen, jag föredrar att gräva bort dem. Inte ska väl du bli drabbad av de problem som råder kring mig? Du ska veta att mitt liv inte är en dans på rosor och att ge upp vore en barnlek. Men att ge upp är att förlora, och jag är tävlingsinriktad. Trots de bekymmer som finns inom mig så finns det något som är så mycket större. Lyckan är och ska alltid förbli större än sorgen. Det är okej att gråta ibland, bara man låter skratten komma oftare än gråten. Jag kommer vinna denna kamp, precis som alla andra kamper jag vunnit.
Jag älskar livet, det får ingen ta ifrån mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar